Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände sig för stark att icke antaga sig de svagas
parti och sjelf bar sitt hufvud för högt att
någonsin kunna böja sig under en annans ok.
Stockholms-posten hade emellertid vunnit nationen på
sin sida, och det allmänna omdömet begynte
åtminstone så till vida höja sig, att den afgjorda
uselheten så i vers som proså, efter att,
synnerligen i landsorts-städerna, länge nog hafva
frodats, nu kände sig fogelfri och småningom drog
sig tillbaka för skrattet. Det återstod att komma
till rätta med medelmåttorna. Äfven här ville
Kellgren göra rent hus, och framför allt bringa
både dem och allmänheten till medvetande af
hvad de voro. En Flintberg, en Engzell, en
Enbom, fingo, tid efter annan, till sin vånda
erfara det. De, och flere med dem, lockades att
ingå i svaromål, som med stor liberalitet och
vanligen utan alla anmärkningar intogos i
Stockholms-posten; men när efter någon tid dessa
svaromål upptogos till vederläggning, då först
blef segern viss och munterheten allmän. *
Snart visade sig nu ock, att det icke var
endast på skriftställare af en lägre ordning som
den fruktansvärde granskaren hade sitt vaksamma *
äga rigtadt. Till Upsala akademies firande af
kronprinsens födelse hade ett ode utkommit,
för-fattadt af en ung Östgöta-student.
Stockholmsposten, som, till följe af sin plan, måste inrymma
«n mängd insända poemer öfver samma ämne,
hvilka tidningen sjelf förklarar vara ”till större
delen eländiga” *, fann nyssnämnda ode vara af
* Se i det föregående sid 103, not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
