Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höll sig i allmänhet helt passif. Långa tider
för-gingo, under hvilka han med lika orubblig
tystnad som orubblig liberalitet upplät
Stockholmsposten åt artiklar, som prisade Thorild och
oqvä-dade honom sjelf. Det enda han gjorde var, att,
då en af Thorilds lärjungar, till besjungande af
”Stoas sinneslugn”, infört i tidningen ett stycke
af makalös platthet och enfald, författadt på
ana-kreontisk vers och kalladt ”Försök till orimmad
vers”, han några dagar efteråt gen svarade i samma
versart med följande fyra rader:
"Ni skrifver rätt poetiskt;
Men svenskan till sin skaldkonst
Behö/ver också rimmen,
Ty eljest blir det prosa”,
rader, hvilka knapt kunna sägas ens parodiera
det föregående poemet, som begynner:
"Om ett tillfredsstäldt hjerta
Och sinneslugn du söker,
Lär stoiskt dig besegra;
och der man längre fram läser:
”Jag dig Epiktet visar,
Då han, ännu i träldom
Ut af sin herre slagen,
Lopp fara benet mista”, o. s. v. *
Nu tog Thorild sjelf till orda. Han såg sitt
gamla Eris-äpple, den orimmade versen, i fara
att förkastas genom omogenheten hos en
försökare af hans egen skola, öfver samma ämne
som denne och på samma anakreontiska versslag
dikta och måla; han vill bota det onda, innan det alldeles
tager öfverhand” o. 8. v.
Se numrorna 213 och 217 af Stockholms-posten 1783.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
