Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tacka för alla fördelar i min lefnad (jag tillstår
det, allt för stora mot min ringa förtjenst)? Ingen
annan än den, som i snille och smak, så väl som
i makt, är den förste i sitt rike. Och jag skulle
ej hafva rätt att önska mig hans bifall som den
största belöning? Och jag skulle ej utan ett lågt
och nedrigt smicker kunna värdera en stor mans
omdöme (regerande eller ej) framför en
vacklande, oförståndig menighets lagrar? Hvar är
då det öfverdrifna i ett sådant lof, och som ej
lika billigt skulle sägas till alla verkliga snillen,
alla upplyste kännare, aila oväldige domare i
hela riket? Syns det ej som man en tid börjat
anse för smicker äfven det lofligaste beröm, som
sanning och tacksamhet våga tillegna sin konung?
Jag har i all min tid så litet bemödat mig att
vinna menighetens uppmärksamhet, att jag, så
mycket möjligt varit, sökt gömma både min lef- *
nad och mina skrifter för dess ögon: att jag sällan
eller aldrig tecknat mitt namn under de svaga
försök, som undfallit min hand, och att jag ännu
är nog lycklig att hafva undandöljt det mesta
för hopen. Med några få kännares bifall och
några få vänners umgänge har jag skattat mig
nöjd och lycklig. Om jag, sådant oaktadt, skulle,
som man behagat säga, vunnit någon aktning
och vänskap hos menigheten; om menigheten,
mig ovetande, krönt mig med en lager, som jag
ej förtjent, och just derigenom bevist både sin
oskicklighet att dömma och min rättighet att jäfva
den; så förklarar jag härmed, att jag nu och för
alltid afsäger mig dess lagrar och utber mig dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
