Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt, i sina vittra skapelser mer och mer lemna
sitt förra jag bakom sig. Den, som lik val icke
såg eller icke ville se detta, var Thorild. Sjelf
icke en hårsmån rubbad från fästet af sina
tvärsäkra hugskott, antog han äfven hos sin
veder-deloman samma ståndpunkt som der han sist
lemnat honom. Att i flera fall denna redan var
en öfvervunnen, föll honom icke in att ana,
åtminstone icke att erkänna.
Första uppslaget till den strid, som nu åter
uppblossade, var den Thorildska skriften: ”Kritik
öfver kritiker med utkast till en lagstiftning i
snillets verld”. Att den var ställd till Recensenten
i Stockholms-posten, angaf genast dess polemiska
syfte. Den utkom i tre häften. Det första af
dessa anmältes i Stockholms-posten af Kellgren
med mycken hofsamhet och långt ifrån ovänligt.
I de begge följande hade redan tonen stigit till
en sådan bitterhet, att han, vid deras anmälan,
inskränkte sig till följande förklaring: ”Vi
undan-drage oss att dömma , öfver en skrift, hvilken är
direkte ställd mot oss och dessutom af den
natur, att den snarare tyckes tillhöra en
kämners-rätts pröfning. Det vare dock långt ifrån oss
att yrka vår rätt till lagens skydd, då vi äge en
högre: den att tyst förakta” *. Dessa ord voro
Kellgrens afsked till Thorild. Redan hårdt
angripen af den sjukdom, som tärde på hans
lifs-tråd, drog han sig från stridsfältet undan till
skuggan af sina lagrar. Men en Filoktet fans
* Stockholms-posten 1792, n:o 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
