Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnér har i sin idyll ”Kronbruden” återkallat
dessa minnen, från Kellgrens sommardagar i
Skatelöf.
Den ofullbordade elegien ”Sigvart och Hilma”
har i form, ton och behandling ett nära
slägt-tycke med det nyss omnämnda skaldestycket,
ehuru ämnet här ligger inom en svärmisk, djupt
sörjande erotiks område. Det är vid Hilmas graf
som Sigvart utsjunger sin klagan, det är sin egen
graf han nu med glädje ser öppnas, ty steget är
lätt öfver den mörka floden,
"när Hilmas röst på andra stranden ropar”.
För sin allegoriska dikt ”Dälden” har
Kellgren äfvenledes valt den orimmade formen, men
här i en meter, som erinrar om antikens
vackraste ljudfall. öfver innehållets glänsande
skönhet ligger, lätt kastad, slöjan af en allegori, hvars
betydelse visserligen har en långt vidsträcktare
sfer än att blott och bart, såsom man antagit,
afse svenska adelns motstånd vid 1789 års
riksdag. Idén är gammal och tillförene använd af
flera skalder på andra språk, ehuru af ingen på
ett så hänförande sätt som af Kellgren på vårt.
De nu anförda poemerna tillhöra alla
skaldens senare år. Det kan ej bestridas, att hans
strängar då klingade som skönast och att
”diktens himmelska sol sken klarast öfver hans afton”.
Men hvad alla, så de äldre som de yngre, alstren
af hans skaldesnille äga gemensamt är, såsom
också en af hans strängare domare erkänt,
”framställningens ytterst vårdade noggrannhet, ledig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
