Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stränge Persius och ännu mindre för den bitande
Juyenalis, möter oss någon gång hos Kellgren,
mindre i hans poem ”Jordens skapelse”, ty, hur
illa han ock i detta behandlar hela vårt arma
jordklot, är han dock här alltigenom ännu yster
och glad, än i det bekanta skaldestycket: ”Man
äger ej snille för det man är galen”. Här saknas
visst icke glöd, det brinnande nitets, den
blossande harmens, den ljungande vredens. Det är
förnämligast det mot slutet af Gustaf III:s
regering i flerahanda skepnader framträdande, af
mystikens dimmor omhöljda, svärmeriet, som häraf
drabbas*. Kellgren antog, att bakom dessa
dimmor gömde sig alls intet ljus, men att der fans
något ännu värre än det rena mörkret. Han spå-
Sin centralpunkt hade detta mystiska svärmeri i det s. k.
Exegetiska och filantropiska sällskapet, för hvilket C. F.
jSTordenskiöld och baron G. Silfverhjelm stodo i
spetsen. Det var närmast med afseende på detta sällskap, som
Stockholms-posten 1787 kungjorde stiftelsen af ett annat
sällskap Pro sensu communi, hvars ledamöter, fördelade i
synliga och osynliga, af allmänheten antogos vara högst
talrika, men i sjelfva verket icke utgjorde mer än två,
nemligen Kellgren och Rosenstein. Sällskapet, hvars’
mötesplats merendels var vid fru Lenngrens thébord,
utsatte prisämnen, och poemet: ”Man äger ej snille för det
man är galen”, första gången tryckt i n:o 232 af
Stock-holms-posten 1789, angafs såsom en till sällskapet
inkommen och af detsamma prisbelönt täflingsskrift. Dennas
författare tillkännagaf, att ”en granskande vän hade,
oför-tjent, hedrat hans försök med lika så grundliga som
vid-löftiga anmärkningar”. Dessa anmärkningar, sedermera,
jemte poemet, bevarade i Kellgrens samlade skrifter, har
man både då och sedermera tillskrifvit Rosenstein; men
för hvar och en, som gjort sig reda för begge dessa
författares olika stil, ligger det i öppen dag, att, åtminstone
med helt få undantag, anmärkningarna äro af Kellgrens
egen hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
