Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fen ur Kellgrens redan omnämnda parodierande
satir: ”Nytt försök till orimmad vers”, der det
hette:
"Men du var ny, ofattlig,
Ursprungelig, var sjelfstor
Och full af dig!
Du! tag af Shakspeare yrslan.
Med store Klopstocks orim,
Och Göthes konvulsioner,
Och Ossians evigt samma!"
Det borde för alla vara solklart, att författaren
här, med sin anspelan på löjligheten af att tro
sig likna en stor skald blott genom att tillegna
sig något, vare sig af hans små lyten eller andra
oväsentliga egenheter, icke i ringaste mån velat
nedsätta eller ens mer specifikt karakterisera
någon af de fyra -nämnda skalderna, och påstå, att
Shakspeare ständigt yrar, att Göthe öfver allt
är konvulsivisk, samt att Klopstock och Ossian
icke ha några andra egenskaper, än den ene
orimmet och den andre enformigheten. Höjden
af misstag är att nu icke blott låta dessa fyra
rader gälla för en kritisk trosbekännelse af
författaren, men att tillika i dem söka stöd för det
grundlösa påståendet, att han med afguderi för
Voltaire länge förbundit en grof okunnighet
både om den engelska och den tyska litteraturens
heroer. Den engelska vitterheten hade, lika väl
som den franska, tillhört redan hans första
ungdomsstudier, och för den tyska gick hans
beundran i oafbrutet stigande, i samma mån denna
litteratur under hans mannaår utvecklade sig till
en verldsbetydelse, hvarom man på förhand ej
hade drömt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
