Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en grånad nordmannaverlds mägtiga kämpatoner
brusa fram ur Liägs strängaspel, medan på ett
annat håll folkvisan vaknade till lif och
natursången dykade opp vid Neckens nattliga spel
”djupt i hafvet”. Så skickade sig Svenska
sången i seklets morgonrodnad. Men med den
stigande solen steg äfven han högre och högre.
Gällast, om också icke mest harmoniskt, lät han
sig förnimma från de unga röster, som i jublande
kör samlat sig kring den vitterhetens Fågel blå,
som de sjelfva utropat för nordens näktergal.
De gjorde anspråk på upptäckten af en
förbättrad tonskala, de fordrade patent på
uppfinningen af en ny diktkonst.’ Ty nu dugde icke
mer den gamla sången: man bjöd på en splitter
ny, som dock starkt misstänktes att vara
insmugglad utifrån. Skönheter ägde äfven dennö
sång, när han fritt utströmmade från en så rik
poetisk källåder som Atterboms; men när den
tungt arbetade sig fram ur hans anhängares
magra ingifvelse, var den ofta till innehållet
saftlös, till formen konstlad och förskrufvad:
den var, framför allt, icke Svensk. Ur inhemska
grundtoner framqvälde deremot den Götiska, och
det blef också den, som, förmedlande den gamla
och den nya, snart i Frithiofs saga firade sin
triumf.
Hvad i öfrigt må sägas om denna sångstrid
med alla dess öfverilningar och förlöpningar, det
var ijden eld och lif och entusiasm. Efter en
sömnig stiltje blåste med ens en frisk
morgonvind genom alla grenar af vår litteratur. Poesien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
