Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af fantasi och känsla, sökte att gifva, icke blott
en poetisk omklädnad, men, så godt sig göra
lät, en mytologisk karakter. Vida mer än den
historiska verkligheten hade allt hvad myt heter
städse för honom haft en oemotståndlig drag-
O o
ningskraft. Han hade förut mägtigt känt sig
dragen ömsom till den fornnordiska, ömsom till
den klassiska. Nu kastade han sig med ens i
armarne på ett barn af den österländska, under
försök att med sin färgrika inbillning omdana
till mytiskt hvad som i grunden ofta ej var
annat än mystiskt. Så uppstod den samling af
till en del tjusande, till en del blott undran
väckande diktblomster, dem han, under den
bibliska v beteckningen ”Liljor i Saron”, lät
utkomma i trenne häften från början af året 1821
till samma tid 1822. I flertalet af dessa
teosofiska dikter är den elegiska stämningen utpräglad
till hög grad af svårmod, ja, nära nog
för-tviflan. Icke nog, att der droppar blod ur ett
sargad t, ett olyckligt menniskobröst; det är en
hel verlds-elegi, som i dem gråter. Men knappt
hade man hunnit sätta sig in i det magiska
halfdunklet af detta kristligt-orientaliska
panorama och vänja ögat vid dimbilderna af Aoner
och Demiurgen, eller örat vid de typiska
namnen af Anima och Pleroma och Achamath,
förr-/ än man, redan innan slutet af sistnämnda år,
genom ett af samme författare utgifvet
sorgespel, ”Bacchanterna eller Fanatismen”, med ens
fann sig återflyttad till den klassiska mytåldern
och till Grekiska mönster. Detta var det sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
