Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* första sjutton år Stagnelius inskjutit en bild af
sin egen barndom och första ungdom:
––Honom nornors tropp
Till sången invigt re’n i födslostunden,
Och väna trollmor fostrat honom opp
Vid helga källor i den tysta lunden.
Der flöt hans barndom himlalugn förbi
Som bäckens silfver genom blomsterängar;
Der lärde gossen, lekande: och fri,
Att själens toner slå på harpans strängar,
Att mången natt de ljusa andars flock
Med offereldar i sin åsyn mana,
Försvunna år att återkalla och
En slöjad framtids hemligheter ana.
Re’n sjutton somrar der i löfvens hägn
Hans veka hår med purpurrosor sirat,
Och sjutton gånger undan vinterregn
Han dröjda jular ner i grottan firat
Vid brasans skimmer. B äfv ande, men glad,
Ur lundens skugga, från de huldas sida,
Nu Kvaser trädde att kring land och stad
Med sångens allmagt lif och tjusning sprida.
Poemet följer nu Kvaser från Tanaflodens
strand till Odin i Asagård och redogör både
för hvad han sjöng och för den elektriserande
kraften i hans qväden. Men nu öfvergår det
med ens först till skildring af Odins uppbrott
mot norden och grundläggning der af ett nytt
rike, och derefter till beskrifning af den harm,
hvarmed Suttung, högt uppe i Jotaland,
förnimmer ryktet om Odins inkräktning af Svithiod
och rustningar mot hans egna landamären.
Första sången slutar nu med Suttungs uppbåd till
sina kämpar och desses bråda förberedelser till
härnad mot Odin. Men under allt detta sitter
i soluppgången Kvaser med isgråa lockar q var
på sin skyhöga klippa vid hafsstranden. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
