Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid mångudens ljus
Och vaktlarnes sång.
Ett ord jag ej tror
Af hvad presterne sagt
Om gudarnes magt,
Om deras försyn.
De ha mitt förakt,
Dessa hamnar i skyn.
Beklaga måste man, att den dramatiska
dikten ”Svegder” stannat vid ett blott fragment.
Ämnet, ur Ynglingasagan hemtadt, är den kända
berättelsen om huru denne Upsala-drott,
drif-ven af längtan att uppsöka Odin den gamle,
begaf sig på en resa åt Svarta hafvet, under
hvilken han af en dverg inlockades i ett berg,
hvarutur han aldrig återkom. För en åt det
mytiska och åt det i all myt liggande religiösa
och spekulativa så afgjordt rigtad skaldenatur
som den Stagneliska var detta ämne likasom
enkom danadt. Också låter det sublima
fragmentet oss ana hvad det hela skulle ha blifvit,
”ett storverk — säger Atterbom — hvars
ute-blifna fullbordan vi skatta för en af vår
vitterhets hårdaste förluster”. Man ser redan af de
få blad, som återstå, huru kristendomens aning
börjar som en strimma i öster genombryta
h@dna-verldens natt, ehuru bergkonungen Nore ännu
kallar för ”en löjlig saga” hvad som i tusen
skepnader bland verldens olika folkslag gått från
mun till mun, att
En gång skall Odin, Muspels förste son,
Den väldige, som verldens kretsar skapat,
Sig låta föda af en jordisk qvinna,
Att menskorna ur mörkrets boja lossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
