Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på hans der återvunna sinnesspänstighet. Och
att ännu efter hans återkomst till hufvudstaden,
der nya hjertlidanden och nya embetspligter
voro honom till möte, hans tankar gerna dröjde
vid hembygden, framgår bland annat ur hans
val af lokal för sitt sista skådespel, der scenen
är förlagd till Kalmar sund och stranden af den
der belägna öklippan, Jungfrun, lika känd för
sina sagor som fruktad för sina vådor. När
det om sceneriet vidare heter: ”längst bort vid
himlaranden framskymta ölandskusten och
ruinerna af Borgholms slott”, märker man, huru
Östersjöbilder från barndomen ännu hägra för
den döende skaldens syn.
Thorsten, en öländsk skärgårdsfiskare, här
framställd som enfaldig och godtrogen bondtölp,
har, jagad af stormen, sent en afton lagt till
med sin båt vid stranden af Jungfrun, och ser
sig nödsakad att der afbida morgonen, hur
vänligt han än vinkas öfver till landet gent emot
af skenet från stockelden i hans egen koja, der
han med oro väntas af sin hustru Annika’ och
tio barn. I ett fépalats på ön bor bergakungen
Germund med sin gemål Blanka, och sin
undersköna fotter Siska. Deras hofstat utgöres af
tomtar, elfvor, källnynifer och mylingar. Till
tidsfördrif i sin ensamhet besluta de att roa
sig på den nyss anlände fiskarens bekostnad; ty,
säger den unga prinsessan,
–Ej gifs på denna jorden
En större vällust än att drifva gäck
Med Adams barn. Ja, det är visst och sant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
