Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon metamorfoserar det inre i det yttre, det
ideella i det reella. Hon är en i vårens dalar
från himlen nedsväfvande Afrodite; den
romantiska skaldekonsten deremot en från
blodbefläc-kade ängder till himlen återvändande Astrea”.
Han framhåller derefter motsatsen mellan den
romantiska tragediens invecklade, brokiga former
och den klassiskas enkla, skönt enfärgade, samt
förklarar, att det är de sednares drägt, sådan
den för oss framstår i de Grekiska mönstren,
som han velat, ikläda sorgspelet ”Bacchanterna”,
med undantag af några nödvändiga
modifikationer. Till dessa få vi räkna, att han, som
infört koren i .sina nordiska sorgspel, på ett och
annat ställe i detta Grekiskt-antika ‘ begagnar
rimmet. Det sker likväl endast sparsamt, och
stycket är för öfrigt med omsorg hållet i det
Attiska dramats vexlande, metriska former. Att
koren här uppträder såsom ingripande i
handlingen, är en annan afvikelse från den strängare
klassiciteten. Källan för detta sorgspel är det
ställe mot slutet af Virgilii ”Georgica”, der
Pro-teus berättar, huru Bacchanterna i Thracien,
förbittrade öfver att Orfeus aldrig upphörde att
sörja sin Eurydice — en sorg, i hvars ihärdighet
de läste förakt mot sig sjelfva, — mordiskt
kastade sig öfver honom under ett utbrott af sina
vilda orgier,
söndersleto hans kropp och kring fälten förbredde hans lemmar.
Det var då som floden Hebrus upptog i sin
famn hans rullande hufvud, och den kallnade
tungan ännu i sista flämtningen med sådan styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
