Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag denna ed vid himlen gör:
Jag evigt till Acontius hör.
Genom att högt utsäga dessa ord, har hon i
Dianas tempel svurit att blifva hans. Vredgad
öfver detta bedrägeri, ehuru hemligen dragen
till ynglingen, som i bevekliga ord genast
af-beder det samma, återtager hon högtidligt den
henne aflockade eden och förklarar sig villig,
då fadern nu uppmanar henne att bestämma
sitt val bland en mängd friare, att räcka sin
hand åt Kleon, en tapper, äldre krigare. Akten
slutar med bjudning till denna bröllopsfest och
uttryck af den unge älskarens förtviflan. Ur de
begge stympade akter, som derpå följa, framgår
Cydippes stigande ånger på sjelfva bröllopsdagen
och hennes bäfvan för furiernas hämnd öfver
den mened, hon svurit i gudinnans tempel.
Fadern återgifver henne löftet åt Kleon, Diana
återtager, på förbön af Venus, förbannelsen öfver
Acontius, som med kärleksjoller oskärat hennes
helgedom, och Cydippe är nu förtjust att få hålla
den ed, som äpplet förestafvat hennes läppar.
Det ligger i öppen dag, att ett sådant ämne
hvarken är rätt lämpligt till operatext eller
innebär väckelse till någon djupare poesi. Också
har skalden här endast funnit spelrum för sin
versifikatoriska talang, ådagalagd ej mindre i
recitativernas teatermessiga språk och i ariers
och korers mångskiftande former, än i en stor,
och man kan väl säga allt för stor, samling af
inskjutna lyriska stycken, som med handlingen
C. W, Böttigers samlade skrifter. V. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
