Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande vittnesbörd, skaldens egna skrifter, der
formfulländningen går i jemnt stigande ända till
hans yttersta stund, plananläggningen förråder
den mest nyktra, rediga och bestämda
förstånds-verksamhet, samt utförandet, in i de minsta
detaljer, vittnar om en aldrig hvilande,
samvetsgrann och omsorgsfull, konstnärsflit.
Oregelbundenheten i hans lefnadssätt inskränkte sig
till den sorglöshet i afseende på diet och
bostad, som stod i sammanhang med hans
poetiska drömmerier och fysiska plågor, hvilka
sammanlagda, och i förening med hans växande
bruk af opiat, utgjorde tillräckliga förklaringar
till hans ofta förvirrade utseende. Från denna
inblick i hans enskilda lif återvända vi nu till
öfversigten af haus lyriska skaldskap, men från
tanken på hans erotik, både i dess idealisering
och dess vulgarisering, kunne vi ej skiljas, utan
att, till den sednares försoning, erinra oss den
förras skönaste uttryck:
I blomman, i solen
Amanda jag ser;
* Kring jorden, kring polen
Hon strålar, hon ler.
I rosornas anda,
/ vårvindens pust,
I drufvomas must
Jag känner Amanda.
När guldharpan klingar,
När vestan sig rör
Med susande vingar,
Amanda jag hör.
Allt, engel, bestrålar
Din himlagestalt.
Lik skaparns, i allt
Din gudom sig målar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
