Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning än som ett sorgebud. Den silfverhårade
fadern utbrast: ”Han var icke skapad för denna
verlden. Gudi lof! han äger nu det lugn, han
här aldrig kunde vinna. Vi torde snart råkas
’till en evig omfamning”. Den torfva, som
betäcker skaldens ben, fick i tretton år vänta på
en minnesvård, men sjelf har han i sina skrifter
rest sig den bästa. Ur dem talar, nej, sjunger
en ande, som, skakande sina bojor, finner
friheten blott i diktens rymder: en forskande,
sökande, orolig ande, som, husvill på jorden,
ryckes mellan himmel och afgrund, med öra och
med toner för både den enes jubel och den
andres klagoskrän: en brinnande, älskande, skön
men sjuk, ande, som, ömsom i hänryckningens
feberglöd, ömsom med ruelsens blodstårar,
stiger och — sjunker, flyger och — faller, men,
full af harmoni i utbrotten af sitt segerrus, är
melodisk ännu i sin förtvifian *.
Stagnelii lefnadsålder utgjorde 29 år, 5 månader och 20
dagar. På Maria kyrkogård hvila två skaldehjertan under
samma sten. Grafven, som förvarar Stagnelii stoft, blef
nemligen, efter sexton år, öppnad för att eroottaga äfven
Karl August Nicanders, och den Ölandssten, som 1836
blifvit rest på den förres hvilorum, betecknar nu, genom
en tillagd inskrift, äfven den sednares.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
