Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6. Guldstöfveln.
Min far hade af en händelse kommit i
besittning af en urgammal, sällsynt vacker stridsyxa.
Den var af flinta, gul till färgen, och dess breda
ägg ännu så hvass, att vi barn mer än en gång
på den blodat våra fingrar. När i slutet af April
1813 Kronprinsen Carl Johan passerade Vesterås
på utresan till tyska kriget, var han åtföljd af
Prins Oskar, då mellan tretton och fjorton år.
Prinsarne bodde snedt öfver gatan i dåvarande
landshöfdingehuset; hos oss bodde en af deras
närmaste uppvaktning, lifmedikus af Edholm, som
genom sitt gifte var i slägtskap med min mor.
Min far kom om aftonen att för sin gäst visa
den vackra stridsyxan, och Edholm, intagen af
denna rara fornlemning, yttrade till min far, att
han med en föräring af den kunde lyckliggöra
Prins Oskar, såsom ifrig samlare af nordiska
anti-qviteter. Edholm föreslog, att den påföljande
morgon kunde öfverlemnas af mig. Sagdt och gjordt.
Åtföljd af honom, infann jag mig då med min
skatt hos Prinsen, som tog vänligt emot mig, och
en lång stund pratade och roade sig med mig.
Bland annat tog han från sitt ur en berlock, en
liten stöfvel af guld, den han i gult band fästade
i ett knapphål på min jacka, under förklaring, att
han nu slagit mig till riddare, och att jag alltid
skulle bära denna till minne af honom. Han var
till en början klädd i en grå sidennattrock och
såg i den helt blek och glåmig ut. Men efter en
stund försvann han i ett inre rum, och utträdde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
