Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid så lätt att klockan 6 på vintermorgnarna
bana sig väg till skolan genom djupa snödrifvor.
Jag blef första vintern, under starkt urväder,
funnen fastsittande i en sådan drifva. Det var i
mynningen af den trånga postgatan, som bar upp till
kyrkan. Den lösa snön gick mig öfver hufvudet,
men ur snön stack upp min gråa kapprocks-ärm,
och handen höll ännu fast klassens nycklar.
På den tiden besöktes lärdomsskolorna fullt
ut lika mycket som nu af den fattigare allmogens
barn. De skulle »läsa till prest», som det hette.
Ofta inkommo dessa i skolan vid en långt
framskriden ålder. Så hade jag som sjuåring till
sidokamrat en jättelång torpareson från Grythytte
socken, klädd i fårskinnspels. Han var tio år
äldre, stark som en björn, men blid till lynnet
som ett barn. Vi blefvo mycket goda vänner,
och han var mot de andra gossarna ofta min
beskyddare. Det var en rikt begåfvad natur, och
hans framsteg voro otroliga. Få år efter sedan
han gått med yxan i skogen, var han den främste
på gymnasium, men, dukande under för sin flit
och följderna af ett förändradt lefnadssätt, dog
han till allas vår sorg, just som han stod färdig
att öfvergå till akademien.
Vintertiden var ingen dag i veckan så svår
som söndagen. Domkyrkan var mycket kall,
guds-tjensterna i allmänhet långa. Vi måste, skakande
af köld, öfvervara dem från början till slut, både
högmessa och aftonsång. Den förra med sin
kom-munion räckte ofta till klockan 1, den sednare
begynte redan klockan 2. På den korta mellan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
