Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och var således en föregångare till de akademier,
man nu vill stifta gemensamt för båda könen.
På trettondedagen 1820 — årsdagen af min
faders död — satt jag cn stund i skymningen
ensam med mina tankar. Då upprann på en gång
min första vers. Det dröjde sedan fulla fem år
innan jag skref någon ny. Jag var himmelsvidt
skild från all tanke på att någonsin blifva poet.
Tolfåringens vers förrådde ingenting vidare än
saknad, fromhet och goda reminiscencer ur
psalmboken. Den lydde så:
wEtt år nu re*n förflutet är
Se’n döden ryckte bort
En far, för sina barn så kär.
Vi följa’n innan kort.
Men låt dock först, o store Gud,
Vår mor den trösten få,
Att vi ej glömma dina bud,
Men i hans fotspår gå.“
Jag mins ännu rätt väl, att det sammandragna
ordet följa1 n förekom mig mycket betänkligt. Också
behöll jag versen för mig sjelf, af fruktan för mina
systrars stränga kritik.
13. Min första resa till hufvudstaden.
Under följande årets sommar, då jag, utom
min ena brors undervisning och min förre
disci-pels, äfven måste åtaga mig daglig läsning med
dennes lilla syster, för hvilken tillökning i
göro-målen den gamla välborna tanten hade tillförsäkrat
mig, att alla söcknedagar få frukost, bestående re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
