Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måltiden satt jag hela den långa qvällen ensam i
mitt kalla bjelkhus, der mörkret kikade in genom
fyra nakna fönster. Vid bordet fick jag två
julklappar, den ena af pastorn, ett västtyg af
brokigt kattun, och den andra, en hvit
kambrikhals-duk med en ros i hvardera snibben, broderad med
klumpsöm, af husets dotter.
Den gamle gästfrie prosten hade öfver jul
besök af sin äldste son i Stockholm, der anstäld på
kontor hos någon vinhandlare. Sonen hade fört
med sig till gåfva åt föräldrarna en hop goda varor
ur sin principals vinkällare, och nu skulle det bli
stort gästabud i prostgården på sjelfva juldagens
afton. Pastorn måtte vid denna tid ha varit
något blidare stämd mot sin förman, ty han antog,
till min förundran, bjudningen både för sig och
mig. Sällskapet var talrikt, undfägnaden riklig.
Der dracks i synnerhet öfverdådigt. När slutligen,
ett par timmar efter midnatt, jag skulle leda hem
den knäsvage pastorn en genväg öfver
kyrkogårdens glanskis, halkade han, i trots af mina
bemödanden att hålla honom oppe, ner i en
half-öppnad graf, ur hvilken det ej stod i min makt
att få honom upp. Det var i sanning en
egendomlig belägenhet midt i juldagsnatten.
Stjernorna gnistrade, kölden var stark, allt omkring
oss var tyst och stilla. Bekymrad stod jag några
ögonblick allena vid grafvens rand och
nerblic-kade på min pastor, som likväl icke tycktes
befinna sig illa der han låg. Hastigt fattade jag
mitt beslut och sprang hem till den närbelägna
kaplansgården för att väcka drängen. Med till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
