Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ordningen var nu hos mig. En vacker dag
fick jag besök af komministern, som meddelade
mig sina stora bekymmer för den instundande
disputations-akten. Han hade glömt allt sitt latin
och förklarade, att det nu berodde på mig, om
han med hustru och sju barn skulle svälta i hjel.
Genomginge han ej profvet, kunde han nemligen
ej söka det lilla pastorat, hvarom han eljest egde
godt hopp. Han bad mig derföre, att på förhand
få del af mina inkast mot hans teser, på det han
i ro kunde nedskrifva och på latin försöka att
öfversätta sina svar derpå; ty hörde han dessa
inkast först vid sjelfva akten, var han fullt viss,
att han på dem ej skulle kunna genmäla ett enda
ord. Förste opponenten, kollegan, var hans gode
vän, och hade redan lofvat honom en dylik
handräckning. Jag svarade, att jag ännu ej haft tid
att tänka på teserna; men att jag ju gerna kunde
meddela honom mina blifvande argument, derest
han ville göra sig besvär att stiga opp till mig
på qvällen näst före den afgörande dagen. Han
kom vid utsatt tid, men mycket orolig och ängslig.
Jag sade honom nu på svenska, hvad jag funnit
att anmärka mot hans första tes, och utvecklade
mina skäl, så godt jag kunde. Han satt och
våndades, torkade svetten från pannan och utbrast
slutligen: »ja, vet herrn, allt det der, som herrn
nu sagt, tycker jag, att herrn har så fullkomligt
rätt uti, att sannerligen jag begriper, hvad jag
derpå skulle kunna svara.» Jag invände, att detta
vore hans ensak, men gjorde honom tillika
uppmärksam på, hvad af honom kunde anföras till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
