Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
8KRIFTKR P.\ PROSA.
och foglar flögo mellan löf och blommor. Hon
var en fryntlig medelålders fru, som spelade luta
och gerna lyssnade till de qvartetter, dem jag och
mina kamrater uppstämde. För mig tycktes hon
särskildt intressera sig, och påstod att, oaktadt hon
sett mig spela idel muntra roller, likväl en djup
melankoli låg på botten af mitt väsende. Det var
väl också derföre, som hon vid afskedet skref till
mig följande verser:
“Yngling! Flydd är denna verld, som räckte
Några famnar kring dig blott och väckte
Barnets tjusning i hvart andedrag.
Vidgad är din synkrets nu. Omätlig
Sträcker sig din aning. Oförgätlig
Vare dock din morgonrodnads dag!
Nu, när dina ljusa blickar spana
Efter vännerna på lifvets bana,
För att sjelf en länk i kedjan bli;
Flyr ej ofta då en suck i vinden
Från ditt hjerta? Faller ej på kinden
Mången tår? — Din känsla tyckes ana,
Längtande, sitt namn: Melankoli.
Hennes spegel i ditt öga säger,
Att på jorden ej sitt hem hon eger,
Och med hoppets engels röst hon ber:
’Låt mig bli din varnande väninna:
Tidens flärd skall ej ditt hjerta hinna,
När du i mitt synglas lifvet ser.’*
24. Afsked från gymnasium.
Under dessa år hade jag flera gånger ånyo
försökt mig i predikstolen. Min önskan var dock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
