Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina förhoppningar begynt att mer och mer
krympa ihop. Jag skulle visserligen vinna, derom
vore intet tvifvel, men hvarför just så mycket?
Det vore ju rätt artigt, om jag till en början kunde
uppehålla mig två terminer i Upsala. Ja, borde
jag icke räkna för en lycka, om det åtminstone
blefve en? Till och med för skjutspengar dit och
möjligen ett litet öfverskott, för att der kunna
taga studentexamen, borde jag ju vara tacksam
och glad.
Klockan slog tolf. Jag stod allaredan utanför
porten. Nu uppsattes den stora taflan med sina
fem numror. Mitt hjerta klappade. Hvad såg jag?
Hvad, om icke n:o 17 allra främst. Men, — men, —
denna nummer var också den enda af mina. Jag
jemförde noga min lottsedel med taflan. N:o 17
stod der ganska rigtigt på begge, men de öfriga
fyra numrorna voro alla olika. Och som jag icke
spelat på enkelt utdrag, utan endast på amb och
tern, vann jag ingenting annat, än förlust af min
insats. Jag slapp åtminstone nu att längre vara
villrådig för de två riksdalerna, som jag haft för
mycket.
Min mor, som lifligt delade mina bekymmer,
yttrade någon tid efteråt: »i Göteborg bor en
gammal rik ungkarl, kusin till din mormor. Han är
boktryckare och heter Samuel Norberg. Han lär
ha stiftat två stipendier i Upsala, till förmån för
fattiga studerande och företrädesvis för slägtingar.
Tänk, om du kunde få det ena af dem. Jag
tycker, att du borde skrifva till honom derom». Jag
följde min mors råd och bilade i brefvet en af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
