Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riksdalerssedeln. Redan dagen efter min sista
examen måste jag derföre begifva mig af, men
tingade likväl icke hästen förr än till kl. 8 på afton.
Beledsagad till fjerdingstullen af kära kamrater,
besteg jag der skjutskärran, sedan jag först noga
känt efter, att jag hade mina tre betyg på fickan.
Jag körde hela den vackra majnatten, men blef i
solgången sömnig och lemnade då ifrån mig
töm-marne. Då jag vaknade, var jag redan på höjden
af klockarbacken utanför Vesterås. Helt hufvudyr
såg jag till vens ter den blanka mälarfjärden, till
höger det majestätiska domkyrkotornet, och
framför mig den långa pilallén, som leder till staden.
Jag gnuggade ögonen. Mitt hjerta fylldes af en
obeskrifiigt glad känsla. Som en dröm förekommo
mig de aderton dygn, jag varit borta. Och ändå,
det var ingen dröm,* det var full sanning, att jag
nu återvände likasom i triumf. Min födelsestad
hade haft heder af mig: ryktet om mina lyckade
examina var redan der före mig. Och nu fattade
jag åter tömmarna, gaf hästen en snärt och körde
raskt fram mellan de gamla pilarna, som alltid
sett så vresigt på mig förut, men som nu med en
viss höflig förundran stodo skinande i
morgonsolen. Aldrig har jag känt mig så lycklig och
stolt. När jag på min skramlande kärra for
genom köpmangatan, och rika borgare, som förut
sett mig öfver axeln, vände sig om, för att följa
mig med ögonen, och flera bodbetjenter, på hvilka
jag varit van att helsa först, nu skyndade att lyfta
mössorna för mig, antog jag detta som ett bevis
på, att de viste, hur det gått mig i Upsala. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
