Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad jag saknade och förgäfves sökte i
Berlin var natur; allt i och omkring detsamma är
gjordt. Charlottenburg är ingenting att se för ett
svenskt öga. Dock, der finnes ett att se, som
öfver-väger allt annat — drottning Louise’’s mausoUe af
Rauch. I en aflägsen del af slottsparken, som
naturen sjelf tyckes hafva invigt åt hvilan och
sorgen, framskymtar ett doriskt tempel, skuggadt
af höga tårpilar och cypresser. Allt är så tyst
och stilla, vandrarens hjerta fy lies omedelbart af
ömma och dystra minnen. Templet är af huggen
granit, öfver ingången läser man Frälsarens namn
mellan ett A och O. Då portarne öppnas,
svalkas själen af en högtidligt ljuf känsla. Man
inträder i en enkel marmorsal, som upplyses af den
ofvan ifrån fallande dagern. På en upphöjd
sarkofag hvilar i full kroppsstorlek drottningens bild,
huggen af Rauch i Carrara-marmor. Hon är icke
död, — hon sofver. Blygsamt sluter hon sina
händer öfver bröstet och tyckes bedjande hafva
inslumrat. Hon är gudomligt skön och tillika så
saligt lugn. En sällsam illusion bemägtigar sig
hvarje känslofull åskådare. Man tycker, att hon
verkligen ännu lefver, denna den älskvärdaste och
tillika olyckligaste af vår tids furstinnor. Genom
fönsteröppningen i taket faller dagern ner, men
de höga träden ofvan detta fönster vagga
beständigt sina grenar deröfver. Detta gör, att
oupphörligt dagrarna växla öfver marmorbildens anlete,
skuggor flyga öfver panna och kinder, och man
tycker sig nästan höra andedragen af den
slumrande engeln. På muren hänga sju kransar, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
