Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och sina syskons älskling». Alltså, en broder till
författarinnan af »Teckningarna». Det var en så
egen känsla, att midt bland utländningar finna en
svensk yngling begrafven, och en lång stund satt
jag vid hans skuggade hviloplats och tänkte på
mitt fädernesland. Solen gick ned mellan de
lummiga träden, då jag vände om till staden, sedan
jag först brutit en blomma på den unges tidiga
graf. Detta minne skall jag gifva åt hans syster
i Sverge, om Gud vill, att jag dit en gång får
återkomma.
Berlin har jag egentligen först begripit, sedan
jag kom derifrån. Allt är der så nytt, så
färdig-gjordt, så bestäldt, — och dess storhet har ett så
ungt datum. Ett fordom, söker man fåfängt; men
framåt går allt, både bataljoner och manufakturer
och konster. Allt sker med kommando. I det
hela fordrar dock Preussens blomstrande
hufvud-stad af den resande mindre tid än penningar, och
den, som med begge delarna måste spara, gör bäst,
att efter ett par veckor resa vidare. Så gjorde jag.
Tisdagen den 11 augusti lemnade jag Berlin
och tillbringade hela dagen i Potsdam och vid
Sans Souci. Någon beskrifning deröfver hinner
jag nu ej göra. I hufvudsaken instämmer jag med
hvad Geijer derom yttrar i sina »Minnen», i hvilka
du kan uppslå pag. 192 och 193. Samma q väll
reste jag med Schnellpost till Leipzig. En
intressant polack, grefve Kurlezky, utgjorde
ressällskapet. Hela natten var ett gudomligt månsken och
resan högst angenäm. Onsdagsmorgonen i
daggryningen hunno vi till Wittenberg, på hvars torg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
