Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väldig åska dundrade öfver mitt hufvud. Det var
ett högtidligt ögonblick. Fredligt landtfolk sökte
skydd under hjeltens trän för det nedströmmande
regnet, stödde sina liar och åkerredskap mot
stenen, och berättade mycket om den store svenske
konungen. Snart lugnade rymden, regnet
upphörde, åskan drog sig mera åt södern, och några
klara solblickar torkade likasom tårarna af
pop-pelbladen. Jag hade svårt, att slita mig från den
dyra, enkla, sköna, minnesrika platsen. Under
hela återresan till Leipzig blixtrade det
oupphörligt på hvar sin sida om vägen, i den redan mörka
qvällen. Det var, såsom hade Wallenstein och
Gustaf Adolf ännu ofvan molnen fortsatt sin strid.
Denna dag var en af de dyrbaraste under min
resa. Gubben Luther på Wittenbergs torg i
morgonens månsken, och Schwedenstein samma dag i
qvällens blixtar, — det är mycket inom tolf
timmar! Min poesi hade så ofta förut sväfvat kring
Ltitzen. Nu var vallfarten dit gjord. »Gustaf
Adolf vid Ltitzen» var af mig förut besjungen, nu
var han besökt; och poesien befans vara helt matt.
I Leipzig blef jag genom Brockhaus bekant
med några litteratörer, och stod just på vägen till
den gamle, vördnadsvärde filologen Herrman, då
vi möttes af den skakande underrättelsen, att han
nyss förlorat sin adertonårige son, som drunknat
under badning i Elstern. Hans begrafning var
en rörande högtidlighet, hvaruti hela universitetet
deltog. Den unge hade funnit sin död ej långt
från det ställe, der den sårade Poniatovski med
sin stridshäst störtade sig i vågen och omkom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
