- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Band 6. Skrifter på prosa. Strödda dikter. /
174

(1856-1881) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt hufvudsäte i dessa nejder, och munkarne gifva
dem beständig näring.

Den 16 september reste jag genom Mähren
och såg flera vackra och välbyggda städer, såsom
Iglau m. fl. Om qvällen framkom jag till Znaym,
der naturen åter antog ett skönare skaplynne.
Följande dagen började vinberg att omkransa vägen,
bördiga fält att fröjda ögat, — och på
eftermiddagen såg jag ändtligen en arm af den väldiga,
den sköna, den majestätiska Donaufloden. Snart
stod Stefanstornet såsom en vägvisare till
kejsarestaden, och klockan 5 voro vi redan inne i en af
dess 35 förstäder. Innan natten hade jag redan
träffat C. A. Hagberg och F. F. Carlsson, den
senare nu på återresa från Italien, der han
qvar-lemnat sin vän Kjellander i god frid.

Flera andra landsmän äro äfven för närvarande
här. Alla äro i afton på. teatrarna. Jag har valt,
att i stället få skrifva till Sverge. Ack! hvad äro
alla Wiens nöjen mot en enda helsning från
fäderneslandet. Blott att tänka på Sverge, är i
ensamheten så ljuft. Der har jag min himmel; dit
flyger min tanke, när solen går opp, der hvilar min
bön, när solen går ner. Aftnarna här i Wien äro
så sköna, klara, sydländskt ljummå-; — men, när
jag då från en skön musik i Volksgarten
hem-vänder till min ensliga boning, och min blick
söker stjernorna, och jag då ser Karlavagnen så
lågt nere vid horisonten och Nordstjernan ej öfver
mitt hufvud, utan framför mig, — då känner jag,
att jag är långt skild från hemmet, att ett stort
afstånd är emellan mig och dem, jag älskar; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:37:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bcwsaml/6/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free