Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han känner, att hans slut nalkas, och bedjande
blickar han öfver till den bleka brödren, som ser
derpå med leende köld. — Dock, jag vill ej
förlora mig i naturbeskrifningar. De duga vanligen
till ingenting och kosta dig nu dessutom postlösen.
Ett måste jag dock säga dig, att på bergets
öfversta spets står en skön, åldrig vallfartskyrka, med
sitt spetsiga, hvit skimrande torn. Man ser den
under hela färden uppåt. Den vinkar så vänligt,
och vandraren i bergbranten tänker: »kommer jag
väl dit till kyrkan, så är jag halfvägs till
himmelen». När dimman omsveper den nedra delen af
berget, ser det ut som stode ett tempel i luften,
muradt på en sky. Det var nu söndag, och
klockorna ringde oss till möte. Skaror af
högtids-klädde vallfärdare klättrade på alla sidor upp till
Guds hus, till Zions borg; mödrar med barn på
armen trotsade kylans stränghet och vägens
besvär, måste vid hvart femte steg hvila, men sågo
då alltid uppåt till kyrkan. Det är skönt, att så
ständigt hafva sitt mål i sigte! — Ändtligen kommo
vi fram. Först gingo vi in i kyrkan, dit så många
tusen andäktiga vallfärdat under hundradetal af
år. Der befinner sig nemligen en undergörande
Maria-bild, förfärdigad af en dödsfange, som den
heliga jungfrun sedan till tacksamhet lät blifva
vid lif. Kyrkan är vacker, byggd 1596 af röd
marmor, bruten på samma plats, der byggnaden
nu står. Ena sidan af sjelfva marmorbrottet
tje-nar till kyrkomur. Vi försummade ej att gå upp
i tornet, hvarifrån utsigten är sådan, att man
tycker sig öfverse en verld. Jag begriper ej, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
