Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den är ju bönens väg till den Evige lika lång,
eller snarare lika kort. Likasom det blå hvalfvet,
sträcker sig Hans godhet öfver allt; för hvarje
uppåt skådande öga har Han öfver allt en stjerna,
för hvarje uppåt bedjande känsla har Han öfver
allt en famn. Han allena förstår alla och försmår
ingen; åt Honom allena vare de förtrodda dessa
önskningar, som oafbrutet inom mig bo för mina
vänners lycka, glädje, sällhet. Han vet, att
bönerna för dem skola brinna på mitt hjertas altar,
till dess döden förkolnar min känsla och släcker
mitt lifs sista glöd.
Sedan slutet af november har jag lefvat här
i Paris, en öken i stort, en verld i smått. Den
kallar sig sjelf nu mera Europas hufvudstad,
sedan äran af, att vara Frankrikes, blifvit tvetydig. —
Min resa från Mtinchen förde mig genom flera af
Syd-Tysklands betydligaste städer, såsom
Augs-burg, Ulm, Stuttgart, der jag under några
dagars uppehåll gjorde flera intressanta bekantskaper;
vidare från Wilrtemberg in i det vackra Baden
till Carlsruhe, en välbyggd och täck stad, hvars
slott i synnerhet förtjenar sitt rykte. En klar
novemberafton stannade vagnen vid stranden af
en bred flod. Majestätiskt lugn, flöt den förbi oss,
och tycktes vilja föra bort med sig alla
himmelens stjernor i den mörka, speglande vågen. Snart
stod jag på dess motsatta strand, och såg med
saknad tillbaka åt det vänliga tyska landet, som jag
nu måste bjuda farväl. Emellertid hade de
fransyska douaniererna genast bemägtigat sig mina
saker, och snart såg jag mig vara kommen till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
