Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvilken onaturlighet här, att fara på visiter
klockan V* 10 på aftonen, liksom att aldrig komma
hem från en teater, förr än efter midnatten!
Fransmännen äro snåla, de vilja hafva rätt för sina
pengar, och teaterdirektionerna täfla derför att
gifva hederlig valuta,* äfven i tidens utsträckning.
Föreställ dig, att tio akter för qvällen äro
någonting här helt vanligt, på så sätt nemligen, att två
dryga femaktspjeser gifvas samma afton,
omedelbart efter hvarandra. Så såg jag häromdagen
mademoiselle Mars spela hjeltinnan i Kotzebue’s
ledsamma »Verldsförakt och ånger», och derefter
Henriette i Moliére’s »Les femmes savantes». Hon
är ännu vid 60 års ålder märkvärdig, hennes son
de voix oefterhärmlig; hennes gester lediga, enkla,
graciösa; hennes spel sant, men ändå, — — att
spela sjutton år, det kan hon ej, det bör hon ej,
men det vill hon. Hennes gång förråder
gummans, ehuru, med tillhjelp af rödt och hvitt och
svart, ansigtet är ungt, leendet naturligt och
dessutom begge tandraderna säkert de vackraste, som
någon dentist i Paris gjort på länge. Hvad som
ej kan fråntagas henne, är röstens behag. Hela
Frankrike instämmer också uti, att ingen kan så,
som hon, prononcera franska språket. Sjelfva
röstens teinte är så egen, så vacker, så tvingande
till att lyssna. — Vid ofvannämnda representation
af den sentimentala Kotzebue’ska dramen, hade
jag eljest tillfälle, att öfvertyga mig om fransyska
nationens lättrörlighet. Både damer och barn, ja
gamle män med hederslegionen i knapphålet, greto,
så att det hördes, näsdukarne voro i beständig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
