Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort; för andra regnar det dagligen så mycket
manna, att de derför stanna qvar.
Paris, ehuru mycket mindre än London, är
dock en koloss, så mycket oformligare, som den
ej ligger utsträckt på plan och jemn mark, utan
i starka kuperingar. Den hulda Lutetia, fordom
föremål för kejsar Juliani kärlek, har under
seklernas lopp vuxit till en jätteqvinna (Julianus
kallade staden sin cara Lutetia). Hon påstås nu vara
229 gånger större än i sin ungdom, och hon bär
ändå sina år bra. Man berättar om en beskedlig
landtbo, som, efter sin första resa till Paris, svarat
sin hustru, på tillfrågan, hvad han tyckte om
hufvudstaden: »Je ne saurais trop vous le dire, les
maisons m2ont empeché de voir la ville». Samma
svar måste ovilkorligt en hvar nykomling gifva,
innan han of van Paris funnit en punkt, lik den,
som Archimedes önskade sig utom jorden. Det
var först ifrån den högsta kupolen af Pantheon,
som jag en klar decemberdag rätt såg, i hvilken
verld af sten jag lefver. Så långt mitt öga nådde,
såg det åt alla fyra väderstrecken en stad; hela
synkretsen var liksom petrificerad. Fälten voro
hopkrumpna till torg, trädstammarna förbytta till
tornspiror, blommorna förvandlade i tegel, och
ängslig tycktes Seinen skynda att rädda sin våg
undan hotet af de svartgråa massor, som
svindlande hängde öfver dess bräddar. Vid en sådan
utsigt röner man verkligen en känsla af
instängning, af bergtagning. Man känner sig liksom
infattad i sten, och man är glad att hafva
åtminstone kommit ett stycke upp i luften, då man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
