Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Villa Pamphili njutit solnedgången, — en tafla,
den der svårligen låter sig beskrifva, med
Apenninerna till ram, med färger runna ur
afton-rodnaden, med skuggor gångna från Soracte eller
Peters-domen eller Colosséen. Fogelberg, Byström,
Södermark, — alla hafva de mottagit mig med en
vänskap, som på svenska kallas Öppna armar; från
första timmen är jag med dem förtrogen; har
dessutom hos gubben Thorwaldsen fått blifva införd,
och bland den mängd af tyska konstnärer, som
här lefver och arbetar, återfunnit flera af mina
vänner från Mtinchen och Dresden. Det är en
fröjd, att lefva bland sådana menniskor, på en
sådan jord, under en sådan himmel. Allt står nu
i blomma. Middagen är redan het, dagen
sommarvarm, natten ljum, naturen så yppig och rik,
luften så full af helsa, himmeln så utan moln, allt
så gladt; blommor, foglar, stjernor, — allt glöder,
sjunger, glänser starkare än hos oss. Det är,
såsom vore man närmare naturens eget hjerta, hörde
mera omedelbart hennes moderliga hviskningar i
dal och höjd och flod, och räknade hennes
pulsslag, inandades de balsamiska ångorna vid hennes
egna andedrag; man vaknar vid hennes sång,
lefver vid hennes sida, somnar vid hennes hjerta.
Egentligen har man blott en enda önskan, den
att få lefva och dö här. Bland konstnärerna är
denna önskan så enstämmig och allmän; de vilja
ej hem, för allt i verlden. Hvad de i bättre
stunder skapa och producera, deraf vilja de gerna
göra ett testamente åt det land, som dem födde;
men så länge det korta lifvet räcker, önska de få
C. W. Böttigers samlade skrifter. VI. - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
