Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Måndagen den 11 april.
Nej, girandolan måste ytterligare uppskjutas.
Girandolan benämner nemligen romaren det
verlds-kunnigt sköna fyrverkeri, hvarmed, enligt gammalt
bruk, den heliga veckans högtidligheter afslutas,
och som gemenligen annandag Påsk om aftonen,
efter A ve Maria, afbrännes från kejsar Adriani
gamla mausolé, det nu varande fästet San Angelo.
Redan hade man på den motsatta tiberstranden
uthyrt alla platser, hvarifrån det lysande
skådespelet kunde med någon fördel tagas i ögonsigte;
alla altaner och provisoriska träställningar, alla
fönster och gluggar, voro tagna i anspråk, och,
såsom seden är vid romerska kyrkfester i
allmänhet, behängda med röda, fladdrande dukar; vid de
närmast in till Ponte San Angelo stötande gatorna
skyldrade, redan i flera veckor, på hvarannan
husport anslag om lediga skådeplatser; den fattigaste
gumma beräknade, att åtminstone på sina trästolar
kunna tjena några bajocchi; den trasigaste facchino
hoppades, att på sin rygg kunna få lyfta upp
någon nyfiken engelsman, och hvar och en ropade
gällt, i kapp med sina grannar, till de förbi
strömmande främlingarna: Luoghi! Luoghi! Padrone,
Luoghi!
Men samma oblida öde, som Påskdagen hade
förhindrat illuminationen af Peterskyrkans kupol,
omintetgjorde äfven nu alla förväntningar. Mot
qvällen kom ett starkt slagregn, som jagade in
facchinerna på närmaste osteria, och tvang
gummorna att ånyo flytta in sina trästolar, och de
förmögnare att åter draga in sina granna skynken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
