Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf och Elof hade genomgått Karlstads
läroverk, voro nu redan studenter i Lund och
förberedde sig med utmärkt framgång till den
filosofiska graden. Den tredje sonen, Johannes, var
deremot ett sorgebarn. Fånig redan från
barndomen, måste han med tiden vaktas som
vansinnig. Ett oerhördt minne tycktes hafva inkräktat
på de öfriga själsförmögenheterna och var den
enda af dessa han med sin slägt egde gemensam.
Tillsades han att i kyrkan noga lägga på minnet
hvad presten sade, kunde han vid hemkomsten
med en förvånande trohet upprepa predikan,
evangelium, böner, kungörelser, allt, det ena efter det
andra, utan ringaste begrepp om innehållets olika
beskaffenhet. Moderns bekymmer för detta barn
tilläto henne så mycket mindre att tänka på någon
kostsam uppfostran åt yngste sonen, den nu
nioårige Esaias. Sjelf hade hon, från sin spinnrock,
lärt honom, likasom de öfriga barnen, att läsa.
Räkna och skrifva kunde han äfven, men föga
mer. Boet var fattigt; dess kontanta tillgång vid
mannens frånfälle bestod i en liten summa, aflagd
för de bägge äldre sönernas just då tillämnade
återresa till universitetet. Dessa medel måste nu i
stället användas för begrafningen och sönerna
blifva hemma*. De blefvo begge för en tid
informatorer i grannskapet, men sattes genom
moderns omtanke i stånd att längre fram återvända
* Att, under den äldste broderns ledning, Esaias redan
vid denna tid begynt allahanda studier, visar sig af ett
bref, från den sistnämnde, dateradt Millesvik den 15
febr. 1793.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
