Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag mins cn tid, fast det är länge se’n,
då lifvets vårdag på oss begge sken
vid Rämsjöns gröna strand, der idog hammar
slog takt till glädjen mellan björkens stammar.
Du var den gladaste uti vår krets:
till vågens botten och till bergets spets
du steg med öfverdådets hundra frågor
och gjorde fröjdsprång öfver masugnslågor.
Hur ofta drog du mig från min Homér,
ej halft förstådd, men älskad desto mer,
till vädjobanan, der ett klot af masur,
en svarfvad verldsrund, under himlens azur
beskref sin båge och slog ned med makt
och fälde kungen, ensam, bland sin vakt.» —
I början af år 1798 afreste Lars Gustaf
Tegnér med sina disciplar, de fyra äldsta bröderna
Myhrman, till universitetet. Tre af de yngre hade
en annan lärare. Denne skulle med kommande
höst lemna sin plats för att prestvigas, och det
blef den femtonårige Esaias lofvadt att då få
intaga hans ställe. Emellertid reste han hem till
sin moder i Eskilsäter, der han tillbragte
påföljande vår och sommar. Under denna tid bereddes
han till sin första nattvardsgång, lefde för öfrigt
mest bland sina romare och greker, som nu sällan
unnade honom mer än tre timmars nattro, och
biträdde emellanåt modern med skrifning och
räkenskapers förande. Sina böcker måste han mer
än en gång rädda undan den fånige Johannes,
som hade en vurm att resa in sådana i
kakel-. ugnen.
Då han i sept. 1798 återkom till Rämen, hade
hans höga, spensliga växt fått mera stadga, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
