Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blad, som studerat i Leipzig, hade der bildat sig efter
Ernesti, hvars ciceronianism han öfverfört och
omplanterat på svensk jord. Samma suada och ymniga
rikedom, samma kyskhet och dock yppighet i stilen,
samma genomskinliga klarhet, väl också stundom
samma ordflöde som hos den store romaren. Det
hela hvilade på vidsträckta och grundliga
filologiska kunskaper. Dertill var Lundblad äfven en
utmärkt latinsk poet, den bäste vi haft i Sverge
sedan Lagerlöfs tider (Tranér var då ännu icke
känd). I denna skola bildade sig de fleste och
bäste af våra nu lefvande latinare. — Lundblad
hade likväl för sitt latinska anseende en farlig
medtäflare i Norberg, som äfven var en utmärkt
latinare. Hans stil, ehuru fullt inbyrd med den
gamla klassiska lukten (jag vet ej, hur denna
egenhet bättre kan uttryckas), var likväl alldeles olika
Lundblads: antitetisk, epigrammatisk, blixtrande
af ofta lyckliga bilder, nästan lyrisk. Hans
mästare var icke Cicero, utan Tacitus, den han
nästan kunde utantill. Hans egen genialiska
originalitet tittade fram öfverallt.
För en ung student var det icke lätt att välja
mellan två så stora auktoriteter. Jag slöt mig
dock till Lundbladska skolan, \ synnerhet
föranledd af min broder Elof, som då var docens vid
akademien, der han ansågs tala latin bäst och
med den mesta klassiska renhet, och hvars
föreläsningar öfver Horatius hade ett stort anseende.
— Lundblads personlighet hade ingenting af det
fromma och genialiska, som utmärkte Norberg.
Der låg tvärt om i hans väsende något obetydligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
