Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• •*
»An bekymmerslös och glad,
lik en dans din tid försvinner:
öfverallt du nöjet finner,
till och med i Filipstad.»
Så, när han, i skaldebref till en vän, utgjuter sin
harm öfver svenska akademien, som ej prisbelönt
hans 1805 till täflan insända poem Kulturen; så
ännu mer, när han i en polemisk visa, sprittande
af qvickhet, affär dar en läkare i Karlstad, som
parodierat hans sång till hembygden.
Men i allmänhet behandlade han ännu en lång
tid poesien som en bisak. Hans af trägna arbeten
upptagna tid medgaf blott glesa besök af
sånggudinnorna, och hans offer åt dem voro
ögonblickets. Sjelf var han den siste att fästa någon
uppmärksamhet vid utkast, dem han vid en
mog-nare ålder betraktade blott som poetiska
ungdomssynder. Mindre åt den vittra än åt den lärda
banan låg ännu hans sträfvan; och han märkte
ej, att begge dessa banor möttes i ett gemensamt
mål. Genomträngd af klassiska mönster, odlade
han sin smak; forskande i teoriernas djup, skärpte
han sitt snille. I samma mån de stora tankarna
trängde in på hans själ, afspeglade dem fantasien
i mångfärgade bilder. Hans genius flög ej ännu,
men dess vingar växte med hvarje dag: sköna
skapelser lågo som en sofvande vår i hans inre;
och hans poesi slog nu sina rötter i djupet, att
snart för morgonens fulla sol öppna, för
middagens varma glans utbreda hela prakten af sina
blommor.
En märkbar förändring röjde sig i skaldens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
