Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gänge med den fornklassiska, och arbetslampan
på hans skrifbord lyste ofta långt efter midnatt
på en romersk skald eller historieskrifvare.
Det har om grefve Manderström blifvit sagdt,
att han icke egt någon ovän. Om så varit fallet,
kan man söka förklaringen i den honom egna
förmågan, att behandla och vinna menniskor af de
mest olika vilkor och stånd, genom att alltid taga
hvar och en från dess rätta sida. Böjligheten i
hans väsen lät honom genast sätta sig in i en
annans läge och i ögonblicket vara tillhands med
ett godt råd, en hjelpsam hand, eller åtminstone
med några vänliga ord. För ett nej öppnades ej
gema hans läppar. När ett afslag var
oundgängligt, iklädde hans menniskovänlighet det merendels
en så förbindlig form, att man skildes från honom
med fullaste belåtenhet, och först sedermera fick
tid att eftersinna, huruvida man dertill så
egentligen haft någon orsak.
Äfven om grefve Manderström såsom offentlig
person skall möjligen kunna sägas, att han var
stark genom en skenbar andfallenhet. Han skulle
då likna dessa skogens trän, som i sin brottning
mot stormen tyckas leka med den, och, utan
envishet att stå raka, rädda rot och krona, genom
att segt följa dess vindkast. Det vissa är, att
äfven, när han som mest varit mån att spara sitt
fädernesland, han icke haft någon tanke på att
spara sig sjelf.
Van att med gladt mod bära tunga bördor,
alltid vaken och verksam för dagens stora frågor
och färdig att reda de brydsammaste med samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
