Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tiden.
Förträfflig är vår tid, så kry, så vaken,
Ett äkta mobile perpetuum.
Den har ett fel, men det gör ej till saken,
Den är, med allt sitt skryt, en smula dum.
Man åker ej, man flyger, och minuten
Bär orden fram på tusenmila stig.
Men lam är anden, ty dess kraft är bruten,
Och vingklippt bär han döden inom sig.
Hur ligger icke fantasin för ankar!
De djerfva seglen har hon hissat ner.
Och forskarns djupa, skaldens höga tankar*
Hvar äro de? Jag icke till dem ser.
Tro ej, att tiden saknar dem. Hon skrattar
Att ens en slik förmodan kan få rum;
Hon ler med ömkan åt hvad hon ej fattar
Och. det är detta, som gör henne dum.
Yfs, rara tid, jag unnar dig det gerna,
Blif i den tro, att du är präktig än!
Du har ett vackert skal, du har en kärna,
Men anar ej, att det är mask i den.
Det evigt sköna, heliga och stora,
Tar hämd på den, som intet vet derom,
En tid, som ej har sådant att förlora
Går till det intet, hvarifrån den kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
