Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans lagar I lyden förutan knot.
Millioner gnistrande stjernkristaller
Med månar, som tusende sekler glänst!
Hvad ären I annat än ringa vasaller
I hans, den oändligen stores tjenst?
Men på er alla dock växa gräsen,
Der susa skogar, der brusar elf,
Och på er alla dock lefva väsen,
Hvart enda, en gnista af honom sjelf.
Der klappa hjertan, som honom ana,
Der födas tankar, som honom spana;
I alla verldar, från pol in till pol,
Det minsta kräk har sin stjernebana
Kring himlarnas urljus, kring solarnes sol.
Det ljuset alla de andra tänder
Och gömmer eld i hvart minsta ting;
Den solen alla de andra sänder
Att ila fram i planeters ring.
Hon drager till sig de väsen alla,
Som vårda den stråle hon i dem tändt,
Hon låter nya in i dem falla.
Bli verldarna mörka, bli rymderna kalla,
Hon låter sin solport för dem stå på glänt.
Jag dyrkar solen, men ej den lilla,
Kring hvilken i svindlande fart vi gå.
Oss synes hon stor, men det är blott en villa,
Det kommer sig deraf, att vi äro små.
Man får icke dyrka det närmaste första,
Ej flödet, men källan, h var ur det går fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
