Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Begrafningar - Om lifvet vid hyttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på stänger, ock där man kunde, forslades den på båt. Strax
norr om Damsjön vid Ringshyttan plägade man då rasta, ock
den s. k. likstenen därstädes utgjorde enligt traditionellt bruk
den plats, där kistan skulle stå.
Vid ankomsten till staden undvek man gärna, så vitt
möjligt, att passera de största gatorna, rädd som man i
allmänhet var att ådraga sig för stor uppmärksamhet.
Ej sällan förekom, att liket efter förmögnare personer
sjöngs ut vid grafven. Denna utsjungning var en särskild
sportelkälla för skolgossarna i Nora skola, hvilka därvid
handleddes af organisten i staden.
Detta bruk förekom åtminstone redan 1803. Nämnda år
afled bärgsmannen Olof Svensson i Östra Öskevik ock vart
begrafven i Nora, hvarvid vanlig utsjungning förekom. Liket
bisattes i det s. k. Ringströmska grafkoret, enligt hvad en
af de dåvarande skolgossarna sedermera meddelat
upptecknarens far.
Vid grafven plägade prästen uppläsa några personalier
öfver den aflidne för att hedra hans minne. Därvid är att
märka, att så skedde ej allenast vid begrafning af ansedda
ock framstående bärgsmän, utan äfven då mer obemärkta
personer jordades. Dessa personalier öfverlemnades sedan till
den dödes närmaste anförvanter. Prästen erhöll för sitt besvär
en dusör.
Då äldre personer begrofvos, nyttjades svarta likkistor.
De voro försedda med plåtar i bägge ändar; på dessa plåtar
stodo psalmvärser inristade. För barn brukades blå kistor
med hvita stjärnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
