- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
58

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slutligen — något som är sannolikt — att hon hvarje
ögonblick ersätter de förluster som orsakas af den
ständiga utstrålningen — afståndet som skiljer henne
från oss är så stort, att vi, så framt icke
förändringarna komme att försiggå med en oerhörd hastighet,
ej äro i stånd att härifrån mäta någon förminskning
af hennes skifva. Om till exempel hennes massa
aftog så, att hennes diameter hvarje jorddygn
förminskades med en métre (3,37 fot), skulle det
fordras tio tusen år innan en jordinvånare genom
observationer kunde skönja någon märkbar
förminskning i hennes synbara storlek. Detta stora afstånd
hindrar oss likväl ej att från henne emottaga en
ansenlig mängd värme. Om den värmeqvantitet,
som jorden under ett enda år emottager från solen,
vore lika fördelad kring hela jordytan, och denna
värme endast användes för att smälta is, så skulle
den vara i stånd att smälta ett hela jorden
omgifvande islager af mer än ett hundra tio fots
mäktighet. Man kan af denna beräkning sluta till
den värmeqvantitet som solen årligen gjuter öfver
vårt klot. Men den värme, som af jorden
uppfångas, är oändligt liten, jemförd med totalqvantiteten,
som sprides i rymden. Till och med på det afstånd
vi befinna oss, är denna sednare qvantitet två tusen
millioner gånger större än den förra. Solens
verkliga värme-intensitet gränsar till det otroliga.
Sålunda skulle den värme, som vid stjernans yta
utströmmar, under en enda timme vara i stånd att
från frys- till kokpunkten uppvärma nära tre
milliarder kubikmil vatten. Värmen, som under ett år
produceras af denna fruktansvärda eldstad,
motsvarar den, som skulle frambringas genom förbränning
af ett solen omslutande stenkolslager af 90,936 fots
tjocklek. (Men dennar stjerna är, såsom vi förut
nämnt, en million fyra hundra tusen gånger så stor
som jorden.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free