- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
117

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna existens äro för oss lika talrika som de
lefvande varelser hvilka befolka jorden.

Trots vår oförmåga att känna honom, och vår
svaghet inför honom, uttala vi dock vår tro på Gud.
Vi begripa honom lika litet som insekten begriper
solen; vi veta hvarken hvilken han är, eller huru
han är eller på hvad sätt han verkar, ej heller hvad
som menas med hans allvetenhet eller hans
allestädes närvaro; vi känna intet, absolut intet om
honom; sägom snarare: vi kunna ej känna något
om honom, emedan vi äro skuggan och han ljuset,
emedan vi äro det ändliga och han det
oändliga. Hans glans bländar vårt alltför svaga Öga.
Hans vara är ofattligt för vårt matta förstånd.
Vilkoren för hans verklighet äro otillgängliga för vår
inskränkta uppfattning, så att ingen vetenskap synes
oss kunna höja oss till hans kännedom. Det är,
enligt Bacos namnkunniga uttryck, sannt, att litet
vetande aflägsnar från Gud, men mycket vetande
återför till honom; men det är icke sannt, att den
ena eller andra vetenskapen någonsin skall kunna
bibringa oss kännedom om det eviga väsendets natur.
Med ett ord: han är det absoluta, och vi äro, känna
och kunna ej känna annat än det relativa. Det är
oss uttryckligen förbjudet att skapa oss en bild af
Gud; det är en omöjlighet som åtföljer sjelfva vår
natur. Nej, vi veta intet om honom; men från
botten af vår afgrund tillbedja vi honom i höjden,
och blotta tanken på hans eviga tillvaro förskräcker
och förintar oss; men vi se honom klart och
tydligt i varelsernas alla former, vi höra hans röst i
naturens harmonier, och vår logik fordrar en första
och sista orsak i skapelsens verk.

J viljen ej erkänna en första orsak, emedan
frånvaron af skapelse synes eder ofattlig, och J deraf
sluten till verldens evighet; J viljen ej erkänna en
sista orsak, emedan ett slutändamål synes eder
mystiskt och dunkelt och leder menniskan till
uppenbara irringar. Men huru benämnen J det, åt hvil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free