Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Xenofanes hade rätt: antropomorfismen är vår
ande medfödd, och, oss sjelfva ovetande, skapa vi
allt efter vår bild och i likhet med oss. Gud sjelf,
det eviga väsendet, som Areopagen förklarat vara
ofattligt, visar sig ej för vår själs öga annat än
genom vår menskliga personlighets bedrägliga prisma.
Vedaböckerna lärde, att den stora anden vid
skapelsens början frågade de af honom nyss skapade
själarna hvilka kroppar de föredrogo, och att
själarna, sedan de sett alla varelserna, utvalt
menniskokroppen såsom den vackraste af alla formerna. Man
har i Vedaböckerna den äldsta religiösa kosmogoni;
sedan denna aflägsna forntid har ej åsigten om
menniskokroppens öfverlägsenhet undergått någon
förändring.
De anspråkslösaste menniskor tvifla dock ej
på, att de ju äro skapelsens mästerstycke, verldens
konungar; och då den religiösa känslan, fattande
det oerhörda afstånd som skiljde oss från den Högste,
på detta afstånds trappsteg uppställde en hel
hierarki af högre väsenden, englar och helgon, kunde
hon ej omkläda dessa väsenden med någon
vackrare eller dem värdigare form än den menskliga.
Vi hafva förmenskligat allt, och det gifves ej ens
några yttre föremål, såsom t. ex. solen och månen,
hvilka ej varit föremål för denna allmänna böjelse,
och ej framställts under menskliga former.
Resultatet af våra studier, af vårt vetande i
sin helhet, kan emellertid ej längre lemna stöd åt
detta omdöme, som ej grundar sig på annat än
våra sinnens illusion och på denna lilla dosis
fåfänga som hvar och en bland oss medför till
verlden. Tvärtom kan man uppställa den grundsatsen,
att man, för att döma sundt om tingens natur,
framför allt måste bemöda sig om att ej längre taga
oss till jemförelsernas utgångspunkt, och att ej längre
studera föremålen efter det relativa värde de hafva
i förhållande till oss, utan söka att lära känna dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
