Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Återvändom till grundlagen för vår och alla
andra lefvande djurs existens på jorden, till denna
lag, som fordrar att vi tigga vårt uppehälle af andra
djurs qvarlefvor, och som ej tillåter oss att lefva
så framt vi ej uppgräfva plantorna och slagta
djuren. Tror man väl att denna lag är nödvändig,
att den är en absolut lag, att man ej kan lefva utan
offer? Tror man väl att menniskan på alla
verldar är nödsakad att döda och sluka, för att
uppehålla sin tillvaro? En sådan åsigt synes oss vara
grundfalsk.
Skulle det å ena sidan vara ett så
utomordentligt fenomen, om vissa kroppar organiserades
sålunda, att de inom sig sjelfva buro vilkoren för en
lång tillvaro?
Skulle det å andra sidan vara en alltför djerf
förutsättning att tänka närande atmosferer,
sammansatta af närande elementer, som assimilerade sig
med organismerna, hvilka voro skapade i
öfverensstämmelse med dessa atrnosferen tillstånd?
När man tänker sig mensklighetens tillstånd
på en sådan planet der menniskan vore befriad från
dessa grofva behof hvilka här nere äro oss
medfödda, och hvilka uppresa så många hinder emot
vår intelligens’ arbeten; när man förflyttar sig till
dessa lyckliga verldar der menniskan skulle lefva
ett ädlare och fullkomligare lif, der intelligenserna
skulle arbeta med hela sin verksamhetskraft och
frihet, och sedan låter sina blickar återfalla på
jorden, der lifvets strid emot döden ständigt utkämpas;
då fattar man hvilken hög grad af öfverlägsenhet
dessa verldar måste hafva öfver vår, och huru mycket
högre de dem befolkande varelserna måste stå på
utvecklingens skala, än jordens barn.
Tack vare våra lungor, hålles blodet, oss
ovetande, ständigt friskt i våra ådror; vi behöfva ej
intaga några måltider af syre, för att bibehålla den
kemiska sammansättningen oförändrad i vårt blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
