Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla skapade menniskosjälar, de må bebo
jorden eller andra verldar, äro förenade genom det
ideelt skönas enkla principer, ty dessa principer
innehålla i sig kännetecknen på det absoluta och
universela. Om de yttre föremålens skönhet vexla
på de olika verldarna, så är ej förhållandet detsamma
med skönheten inom menniskoanden; den måste
nödvändigtvis vara universel. Såsom vi skola få se,
bildar den, i förening med det absolut godas och
det absolut sannas principer, det sedliga band som
förenar alla skapade intelligenser med den
ursprungliga intelligensen. På alla rymdens bebodda
verldar, likasom på vår, kunna menniskornas själar
instämma i följande Platons inspirerade ord:
"Eviga skönhet, ej skapad, ej förgänglig, fri
från förminskning, såväl som från tillväxt, som ej
är skön i den delen eller ful i en annan del; skön
endast vid det tillfället, på det stället, under ett
sådant förhållande; skön för somliga, ful för andra;
skönhet, som ej har någon sinlig form, ansigte,
händer, eller något kroppsligt, hvilken ej heller är den
eller den tanken, den eller den vetenskapen,
hvilken ej bor i något från henne skiljaktigt väsen,
såsom ett djur, jorden eller himmelen, hvilken i sig
sjelf är absolut, identisk och oföränderlig, från
hvilken alla andra skönheter härstamma, utan att dock,
genom deras tillkomst eller försvinnande, tillföra
henne någon förminskning eller tillväxt eller
ringaste förändring! För att uppnå dig, fullkomliga
skönhet, måste man börja med skönheterna här nere,
och, med ögonen fästade på den högsta skönheten,
ständigt söka att höja sig till henne genom att, så
att säga, genomgå alla skalans grader, till dess man
från kunskap till kunskap uppnår den högsta
kunskapen, hvilken ej har annat föremål än det sköna
sjelf, och lärer sig känna det sköna sådant det är
i och för sig sjelf . . . Huru herrligt skulle ej den
dödliges öde vara, hvilkens lott det blefve att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
