Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gifves absoluta principer af rättvisa och
sanning, hvilka hafva sitt säte i Gud, den
allsmäktige skaparen. Det är dessa principer som bilda
verldens sedliga enhet; de bilda det harmoniska
sambandet emellan alla själar och det högsta väsendet.
På de verldar, der de äras och odeladt herrska, har
menskligheten mödosamt genomgått en lång följd
af pröfningar; hon har frigjort sig från materiens
herravälde och närmat sig den högsta
fullkomningen och omstrålas af en gudomlig gloria. Der
strålar en fullkomligt skön natur, ett lif utan skugga,
ett folk utan fläck; deröfver hvilar Guds ande,
omslutande alla varelser likasom det rena ljuset från
en sydländsk himmel. På mindre upphöjda verldar
hafva dessa rättvisans och sanningens principer ännu
icke kommit till fullt herravälde, de uppskattas ej
i hela sin storhet och tillämpas ej till hela sin
utsträckning; de äro ej den enda kompass, som af
menniskorna rådfrågas under deras gång mot lyckan,
hvilken de eftersträfva. Ju längre ned man stiger
inom verldarnas hierarki, desto mera beslöjade finner
man dessa principer vara, till följd af materiens
förherrskande välde, och på de lägre verldarna, der
menskligheten knapt tagit några steg på
utvecklingens bana, herrska djurlifvets ursprungliga
böjelser och qväfva utvecklingen af själens känslor. Detta
är i stort det skådespel som i liten skala framträder
på vårt eget hemvist. Anden höjer sig, ju mer han
förmår frigöra sig från de kroppsliga tingens
herravälde, på samma gång han hos sig utvecklar
sanningens och sedlighetens begrepp. Dessa begrepp,
som finnas i hvarje menskligt samvete, äro knapt
märkbara hos den lägre stående menniskan, der de
på ett förvirradt sätt äro uppblandade med råa
instinkts ; längre fram blifva de tydligare, frigöra sig
och tjena till ledtrådar för den sig fullkomnande
menniskan. På detta sätt blifva dessa begrepp de
universela banden, som fästa rymdens menskligheter
vid Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
