Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda uttrycket af den skapande Viljan, hon äfven
var det enda föremålet för dess skapares kärlek och
omvårdnad. Våra religiösa trosläror hvilade på
denna egoistiska och trångbröstade åsigt. Vi trodde
då att vår mensklighet hade nog stort absolut värde,
för att vara enda föremålet för en skapelse, som
helt och hållet var beroende af våra öden; för oss
var jordens skapelse verldens begynnelse; på samma
sätt som jordens undergång skulle medföra alltings
fullbordan. Vår mensklighets historia var Guds
egen historia^ sådan var grundvalen för vår tro.
När. vi med blicken sökte att upptäcka vår blifvande
odödlighets regioner, voro vi närvarande vid
verldens slut, och den stund, då den sista menniskan
försvann från den föråldrade och stelfrusna jorden,
syntes oss böra på samma gång vara ett tecken till
hela verldsbyggnadens undergång och till en allmän
omstörtning af den gudomliga skapelsen. Numera
hafva alla upplystare andar bortkastat dessa falska
idéer; vi känna bättre vårt verkliga tillstånd. Vi
veta att jorden ej är annat än en obetydlig stjerna,
och att dess invånare endast är en medlem af den
ofantliga menniskofamilj som befolkar hela
skapelsen. Vi veta att lysande stjernor någon gång helt
ensamt utslockna, och att verlden ej rubbas af en
så obetydlig tilldragelse som en sols försvinnande,
och ännu mindre genom förintelsen af en liten
planet, sådan som vår. Döden skulle denna afton kunna
skörda hela menskligheten, och man skulle ej märka
det på de andra verldarna, verldsbyggnadens
dagliga gång skulle ej deraf störas.
Från denna stund hafva de i rymden sväfvande
jordarna af oss blifvit betraktade såsom himmelska
stationer, såsom vår odödlighets blifvande hemvist.
Der är vår faders rike med de många boningarna,
dit hafva våra fader gått före oss, och der skola
äfven vi- en gång finna nya hemvist. För att vara
sann måste hvarje troslära öfverensstämma med na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
