- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
296

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

under bar himmel låter pappersfigurer spela, för att
dermed ma skrattande barn!!!

Sådan är den sista tillflykt som står öppen för
dem hvilka ännu ej vilja tro på verldarnas flertalighet.

Må den som tror sig vara nog stor, för att
kunna uppträda mot den gudomliga skapelsen och
att påyrka denna vidunderliga tolkning, och som
är nog pligtförgäten att kasta ett sådant hån i det
högsta väsendets ansigte, stiga fram och uppbära
ansvaret för sin handling. Men må den som
förstått skaparens sanning och som beundrar dess
storhet ödmjukt böja sig inför henne och med oss
förkunna läran om verldarnas flertalighet. Denna lära
har djupt ödmjukat oss och i skuggan försatt oss,
som förut ansågo oss vara så betydande och stora
på verldsteatern; vår prunkande piedestal har
försvunnit som i en dröm, och vi se huru vi, som äro
så små och ringa, försvinna i tingens hvirfvel. Men
pm läran om verldarnas flertalighet å ena sidan
böjt oss i stoftet och skingrat töcknet som lägrat
sig öfver våra ögon, så har det skett för att å andra
sidan lyfta oss desto högre genom att frigöra våra
själar från de grofva band som hålla dem fästade
vid jorden. Och se nu, huru ljuset från dessa
odödlighetens boningar strömmar in i dessa själar, hvilka
hittills plågats af ständiga tvifvel, huru de skola
höja sig till flygt emot skönare sferer. De hafva
insett sin underlägsenhet inom den allmänna
ordningen, men de hafva på samma gång skådat sin
bestämmelses storhet. De hafva känt sig
förödmjukade, men på samma gång hafva de, kännande sina
vingar spritta af längtan, med kärlek betraktat de
högre regionerna, ty verldarnas flertalighet har för
det obegränsade i deras längtan öppnat verldsalltets
oändlighet. Hvad önska de derutom? Deras
anspråkslösa och alltför blygsamma förhoppningar hafva
blifvit stärkta; deras mest brinnande begär hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free